anneliviberg

Spanien är EUs största invandrarland, inte Sverige som man ibland hör. Antalet invandrare är över elva procent. De flesta kommer från Sydamerika. Det finns också araber och afrikaner och förstås andra. Det är svårt att se vilka som kommer någon annanstans ifrån.  Alla är ju utlänningar här!
Just här i vår stad ser man inte så många muslimer, inte så klädda i alla fall. På andra ställen i Spanien har muslimer funnits på alla tider och är väl sammansmälta i befolkningen. Till exempel i Andalusien ägs de flesta banker och många stora varuhus av rika muslimer från Marocko.
Det vi i Sverige har sett i massmedia har ofta handlat om flyktingar från Senegal som tar sig till Kanarieöarna och sedan till fastlandet. Också här i staden finns många senegaler som försörjer sig med diverse försäljningar och andra ströjobb. De flesta är här illegalt. Nuförtiden är det svårt att få uppehållstillstånd och man har också börjat skicka tillbaka människor till Senegal och också till andra länder bla till Sydamerika. Detta har socialistpartiets Zapatero kommit överens om med högerpartiet PP. Så går man från vänster till höger med lätta steg här också.
Invandrarna har här som i Sverige varit nödvändiga för landets välfärd. Spanien har ju sedan 90-talet haft en ekonomisk uppgång med massor av byggarbeten och annat som man inte skulle ha klarat av utan de stora invandrargrupperna. Nu är den ekonomiska krisens följder även nått Spanien.
I Cullera kan man alltså möta många senegaler. De flesta kan spanska. Jag såg en morgon en grupp unga män med skrivhäften under armen på väg till något. Spanska för invandrare tänkte jag och försökte följa efter men tappade bort dem i den röriga gamla delen av staden.
Mittemot oss finns något som heter flyktinghjälpen. Jag vet inte om det är kommunalt eller ideelt eller annat. Idag har varit en strid ström av välklädda afrikaner som gått in och kommit ut. Vet inte varför.
I den här staden tycks det också finnas många rumäner och någon gammal rysk koloni.
Sedan finns det ju sådana där lyxutlänningar från de nordiska länderna och från Tyskland och Frankrike som bara bor här en del av året. Åtminstone två är från Sverige.

Livet har återgått till det normala efter ett par dagars oväder och resultatet av det, översvämmade floder, avstängda vägar som försvunnit under vatten, vatten i garage och lägenheter på marknivå. Regnet fortsätter på andra ställen. TV rapporterar om regn. Reportrarna står i gummistövlar i närmare halvmeter vatten, apelsinträden har vatten ända in i lövverket, risfälten ser ut som de risfält jag trodde risfälten såg ut innan jag kom hit, alltså under vatten. Men här i Cullera är det nu som vanligt. Sol, uteserveringar, folk som är ute, strandpromenaden fylls av joggare, vuxna flanörer, springande barn, hundar som gör som hundar brukar. Värmen är också tillbaka med sina 25 grader. Än är det sommar här.

Idag är det ingen vanlig dag för det är Hannas födelsedag. Hurra hurra hurra för Hanna!

Det regnar och har regnat hela dagen. Inget litet snällt regn utan ösregn. Bara dumma svenskar kan försöka köra på en väg som alla spanjorerna vänder tillbaka ifrån. Vända tillbaka fick vi också göra när vi fattade att det inte längre var en väg utan en sjö med ganska djupt vatten.
Fortfarande ganska varmt, 20 grader. Dags för en spansk höst.

I går gjorde vi en utflykt söderut och sist på kvällen var vi på en känd affär i Murcia där vi köpte det som finns på bilden. Det var som i Sverige, massor med folk, köttbullar i restaurangen, köer till kassorna.
På hemvägen hade vi problem att komma ut ur denna storstad. Troligen hade en fotbollsmatch slutat precis innan.
Hem åkte vi i mörkret uppe på bergen, på en motorväg visserligen. Bergvägar är inte min favorit. Vi har varit på för många, också sådana utan räcken.
Eftersom vi kom hem väldigt sent på natten har denna dag varit lite seg. Nu på kvällen har vädret börjat vända. Det åskar och blixtrar och däremellan är det också fyrverkerier någonstans här i stan. Något bröllop kanske?
På teve visar man Zlatans senaste mål. En vanlig söndagkväll i Spanien.

Dagens tema är sophanteringen i Spanien. Vi i Sverige sorterar och sorterar och pantar flaskor och tänker på miljön. Spanjorerna sorterar också. Vid varje gathörn står sopconteinrarna, de gröna som är för hushållssopor. Det står att man ska kasta allt i påsar men man använder conteinrarna som en vanlig soptipp och kastar allt från apelsinskal till gamla fåtöljer. I den gula kastar man förpackningar av alla det slag, plåtburkar, juicekartonger, petflaskor mm och annat som råkar slinka med. Den grå är för papper och tycks fungera bäst av alla. Den gröna runda känner man igen. Där slänger man glas av alla färger. Sent på kvällarna hör man hur det kastas massor av tomflaskor från restaurangerna. Alla containrarna töms varje dag. De gröna i sopbilar, de andra har var sin sorts bil som hämtar innehållet. Det är liv och skrammel hela natten.
Och vad har jag gjort för viktiga saker idag? Jo, jag har varit på stranden och simmat i vågorna. Det har alltså varit sol och närmare 30 grader idag med. Jag har haft siesta då jag somnat till min spanskkurs. Jag har drällt på stan, suttit i parken så nu är jag helt utmattad och måste sova.

Här som i andra städer i Spanien, Frankrike, Italien och andra länder har man marknad en gång i veckan. Växjö har sin torgdag oftare men marknaderna är alltid mycket större. I Cullera har man marknad på ett antal gator i centrum av den äldre stadsdelen. Man kan köpa allt från kläder och mat till heminredning och skräp. Det brukar alltid vara väldigt mycket folk.
Den största marknad jag varit på var i Andalucien i närheten av Marbella. Där fanns för mycket på en för stor yta. Våra barn som då annars också var ute efter hemlösa hundar, katter, hästar som de ville ta med sig hem till Sverige, fastnade vid burarna av hundar och katter som folk hade dumpat och nu olika organisationer ville sälja.
I vintras kunde man se teveprogram om denna verksamhet som utfärdade falska vetrinärintyg och sålde sjuka hundar just till Sverige.
I denna stad säljer man inga djur men mycket annat. Jag är ganska mätt på marknader så jag tog ett kort och gick till lugnare platser.
Vädret har igen varit soligt och upp till 30 grader.

Idag har jag varit på posten. Det var som att gå tillbaka i tiden, inte så mycket men ändå. Posten här är som posten var i Sverige när den fanns. Ordning och reda och nummerlappar och man kan göra alla möjliga ärenden där.
Bilden är speciellt till alla i familjen som jobbar/har jobbat/kommer att jobba på posten.

Vodafone i sin tur är inte som Telenor i Växjö. Vodafone här är inte service.Vodafone är mycket långsamt och mycket papper. För några veckor sedan köpte vi ett mobilt internetabonnemang hos Vodafone. Det tog två dagar med papper och pass som skulle faxas hit och dit. Idag har vi sagt upp detta. Det tog över en timme på Vodafone plus en massa papper och fax igen. Alltså när ni  klagar på svensk byråkrati bo i Frankrike eller Spanien ett tag för att få perspektiv.
Nu har vi en lokal internetleverantör, billig och bra. Två män har idag monterat en sändare utanför köksfönstret och dragit in en massa meter sladd som de fäst snyggt och osynligt på tak och golv, alltså inte en sån egen lösning med sladdar genom huset genom konstiga hål som man borrat i vägen som familjen är van vid.
B har nu nått till såna nivåer i sin spanska att han kan göra affärer av denna sort.
Jag kan köpa kaffe och chokladkakor med mandel i. Alla har ju sin kompetens. Vet bara inte riktigt hur våra språkkompetenser kompletterar varandra. Vi kan ju inte köpa chokladkakor varje dag.

Till vilken bil kommer föraren först?

- har det varit häftiga regnskurar, åska, sol emellan, varmt 26 grader. Väderrapporterna talar om att temperaturerna sjunker. Det ska visst vara bara 23 grader i morgon.
- har vi varit i den lilla grannstaden Sueca fem kilometer härifrån. Dagens roliga är: Una sueca en Sueca.
- har jag upptäckt att man här tänker lära små barnen engelska med hjälp av Harry Poter. Heter han inte Potter? De stora människorna skulle behöva denna skola.

Nu börjar jag själv tröttna på mina odisciplinerade språkstudier. När vi var i Italien ett år kunde jag tre meningar på italienska: 1. Jag talar inte italienska. 2. Jag är inte tysk. 3. Jag är från Sverige." Jag kom långt med dessa. Hade tex ett samtal med en äldre man på en parkbänk. Han började tala med mig. Då använde jag mening nr 1 och 3. Då sa han vänligt Ikea, Volvo och så samtalade vi lugnt om ingenting ett tag. På bageriet var säljaren alltid så snorkig mot mig tills jag en dag sa min mening 2. Därefter blev jag trevligt bemött.
När jag började jobba med sfi i början av sjuttiotalet fanns bara en lärobok. Jag kan själv komma ihåg en dialog utantill: Tur och retur till Eslöv. Det blir... När går nästa tåg? Klockan...Då hinner jag dricka en kopp kaffe och äta en smörgås med ost. Undrar vem som hade nytta av det.
Just nu skulle jag önska att jag åtminstone skulle klara av att köpa bröd. Idag var jag på ett bageri för att handla en baquette men på detta ställe fanns det massor av olika sorter och jag ville ha den smala långa. Vad heter lång? Vad heter smal? Kan man säga : Jag vill ha "Pan anorexia"?

Idag mulet, 25 grader, igår soligt 25 grader. I Alicante har det haglat i massor och i Benidorm har översvämningarna varit många. I Cullera har termometern fastnat och vinden mojnat.

Utanför affärerna står/sitter nästan alltid tiggare, ofta utslagna äldre män men ibland också unga mammor och andra.
På kvällarna ser man hur olika människor, mest yngre rotar i soptunnorna efter något ätbart antagligen.
Vid större vägar sitter/står unga, ibland mycket unga kvinnor i utmanande kläder, de vägprostituerade.
Livet är inte sol och bad och mysiga restauranger för många.

En annan skola, upp till sjätte klass tror jag, i våra kvarter.

Så här ser skolan ut på framsidan. Jag trodde först att det var ett magasin eller en fabrik.

De vuxna följer barnen ända in i skolan och går ut från skolområdet därefter. Klockan nio låses porten till skolområdet. Jag vet inte hur de som kommer för sent gör.

Lokalpolisen övervakar övergångsstället. Egentligen trycker han bara knappen för grönt ljus och står som poliserna står.

Ibland behöver man hjälp med väskan.

Ibland behöver man hjälp med väskan.

De mindre barnen ( förskoleklasser upp till fyran) följs alltid av någon vuxen till skolan, oftast mamma, ibland pappa eller mormor/farmor. Barnens skolväskor är dragväskor, som små rullresväskor ungefär.

Jag vet inte så mycket om skolsystemet i Spanien. Ska läsa på. I bilden är det baksidan av en av skolorna för de yngre barnen. Skolorna är omgärdade av murar och dessutom med gallerstaket ovanpå dessa. Skolgården är asfalterad, inget gräs eller så, men alltid ett område med solskydd.

Jag gör mina iakttagelser från nionde våningen. Jag ser in på ett antal balkonger. Det är inte folk i alla lägenheter nu. Många hus här innehåller ju spanjorernas "sommarstugor".
I huset mittemot bor ett äldre par. Varje dag ligger mannen som oftast är klädd i rosa skjorta och ljusa shorts i en bädd som är byggd av en solstol och en annan stol. Han läser tidningen. Kvinnan sitter vid ett runt bord och gör något som jag inte har listat ut än. Hon har hörlurar på sig och antecknar ibland något på papper. Vad gör hon? Jag har inte förmått mig att ta till kikaren, än.
I lägenheten mittemot bor ett gammalt par som har hjälp av några flera gånger varje dag. Hemtjänsten? Hur fungerar det här? Har de köpt tjänsten? Det är mycket jag inte vet.
I en lägenhet snett över bor en katt. Balkongen är rörig, som vanskött. Jag har sett en människa där bara en gång, en yngre man. Är det katten som äger lägenheten?
Vissa balkonger är väldigt fina, som små trädgårdar, bekväma fåtöljer, dekorationer. Här lever man ute i stor utsträckning även om det bara är en balkong.
Nere på gatan ser jag bilar, parkerade på diverse sätt. Jag har också märkt att när folk går med sina barn och/eller hundar förutsätter de att dessa mindre varelser följer efter de vuxna. Aldrig vänder sig de stora för att ha kontroll på barn och hundar som kan vara flera kvarter bakom eller någon annanstans. På något sätt tycks ingen försvinna utan alla trippar fram till slutmålet.
Undrar om det kan tänkas bli tapas ute ikväll.

Nu på lördagkväll går några musikanter runt i stan och kör en utklädd man i någon sorts vagn. Svensexa? Ett helgon?
Hundarna skäller. Många hundar här är små med väldigt gälla röster.
Vi har varit på stranden, simmat och solat samt ätit italiensk glass på en glassrestaurang. Kvällen är ljum och mycket folk ute.
Överallt i stan hittar man grupper av spanska kvinnor, gamla och yngre. De kan sitta på kafeerna och spela kort eller på stranden i en ring i sina solstolar och de pratar, inte om bantning eller vad de ska handla utan om politik och troligen också om relationer. De sitter länge och pratar och pratar och alla har höga grova röster. ( en viss generalisering). Det där med rösterna gäller överallt. Kassörskorna talar jättehögt, kunderna likaså. Våra grannar eller fru grannen talar genom alla väggar. En tinnitusvarning råder i närheten av en spansk kvinna. Sjuttiotalets Röda Bönor som sjöng " Varför har kvinnor så svaga röster..." hade inte träffat dagens spanska kvinnor.
Nästan alla kvinnor arbetar om de nu inte är arbetslösa. Den spanska hemmafrun är bara ett minne i form av de gamla kvinnorna i städrockar. Födelsetalen har sjunkit till bottennivåer som i Italien.
Kvinnokampen pågår.

Ordet sueca betyder svenska och kålrot. I går hörde jag på radio i samma mening Fredrik Reinfeldt och sueca. Lagade han mat i radio eller?

En ögonblicksbild från strandpromenaden i Cullera en fredagmorgon i september. Joggare, flanörer och andra i diverse åldrar klädda i kortärmade tröjor och shorts. Men titta där, en kvinna i långbyxor, en tjock kofta uppknäppt till halsen. Aha, la senora de Suecia.
Varför fryser inte spanjorerna?

En dag träffade vi en ung engelsktalande säljare i en butik. Hans syster hade studerat i Linköping och han hade besökt henne där och också varit i Stockholm. Fantastiska städer tyckte han, vacka med frisk luft. Spanjorerna säger ofta att Sverige är lika med frisk luft. I alla fall berättade den där säljaren för oss att det i Linköping kunde vara minus tio grader på vintern. Vi hade inte hjärta att tala om för honom att det kunde vara många fler minusgrader.

Dagens bild från vår gata. En av de vanliga parkeringar. Alltså alla bilar står stilla utan förare i närheten.

Vädret har återgått till sin somriga art. Bilden är från balkongen för en stund sedan. Folk har börjat installera sig på stranden. Här finns alltså bara spanjorer och några fransmän. Någon enstaka gång kan man höra engelska eller tyska. Staden som vi bor i heter Cullera, betoning på näst sista stavelsen och dubbel l uttalas ju som j.
B är ute och springer till grannstadel. Han vet inte hur man springer kortare sträckor. Jag har gjort min morgonpromenad och försöker nu envist lyssna på min spankkurs.

Hösten har nog kommit hit också, åtminstone regnet. Igår kväll regnade på ett sådant där spanskt vis, helt kopiöst. Bilarna kom knappt fram, allting svämmade över. Det regnar igen nu idag på kvällen.
Dagen var fin. Vi låg på stranden och badade i vågorna, i alla fall B. Jag kämpade mest med att stå upprätt när de största vågorna kom.
Hela stranden var invaderat av pensionärer. De gick fram och tillbaka vid vattenbrynet. Det såg ut som ett lämmeltåg. Jag har förstås aldrig sett några lämlar eller vad de nu heter i plural. Jag hade mycket svårt att identifiera mig med dessa pensionärer. Är jag en pensionär? jag vill inte! Jag kände mig mer hemma i närheten av några enstaka ungdomar som antingen var arbetslösa eller rika på semester eller studenter som skolkade.

Ikväll försöker vi klämma in oss på något kafe och se fotbollsmatchen Inter-Barcelona. Måtte nu Zlatan eller Ibra som han heter utanför Sverige inte skämma ut oss enda svenskar i denna stad.

Eftersom Växjö har/har haft EUs jordbruksministermöte ska jag också tala om något jag inte vet något om.
Om man kör utanför städerna här på Valenciaområdet ser man inte en massa vetefält och solrosfält som på många av de ställen vi tidigare varit på. Här ser man oändliga mängder apelsinodlingar. Apelsinträd milvis. Just nu är apelsinerna gröna och ganska små. Jag vet inte när nästa skördeperiod är. Utöver apelsinträd ser man stora risfält. De ligger inte under vatten men har vattendiken runtomkring. Risfälten är gula nu. Jag har ingen aning om hur och när man skördar riset och hur det så småningom hamnar i de påsar valenciaris som jag köper i Consum.
Idag på morgonen var det mulet, bara 21 grader. Nätterna har också blivit kallare och turistsäsongen börjar ta slut men livet fortsätter som vanligt. Folk sitter på kafeerna på morgnarna och äter sin näringsrika frukost bestående av en rostad baguettehalva struken med olivolja plus kaffe med mjölk. Jag hittade i alla fall tysk mysli på Mercadona så vi kan äta svenskt eller det kanske blir tyskt i detta fall.

Ett nästan oöverskådligt problem för mig här är att folk inte talar spanska, alltså det språk som jag inte kan men har en hel nybörjarkurs i med mig. Här talar man katalanska som är ett språk i sig. B som är en språkmänniska är mycket intresserad av skillnaderna mellan spanska och katalanska. Jag hör ingen skillnad ens.
Idag har jag i alla fall haft ett samtal på spanska. Jag mötte en kvinna med en hund som troligen undrade om den lösa hunden bakom mig hörde till mig. Då sa jag denna fantastiska mening: "No mi perro, perro solo." Hur många verb hör ni?

Jag har problem att börja leva spanskt. Jag går inte upp kvart över fem längre men vid sju. Klockan tolv tycker jag att det är dags för lunch, inte vid två, tre som spanjorerna gör. För siestan är jag för rastlös. Siestan är helig här. Utanför hissarna sitter en skylt som påminner om att respektera siestan med tystnad. Affärerna stänger fyra, fem timmar. Bara restaurangerna har öppet. Folk som är hemma sover middag för att återgå till sina arbeten halv sex, sex. Jag är färdig för middag vid sju, halv åtta. När jag tar min sista kvällspromenad vid tiotiden och kryssar mellan borden på uteserveringarna äter spanjorerna sin middag. Då tycker jag att det är dags att lägga sig. Undrar när jag blir spansk.
Ikväll har det regnat och åskat men luften är snäll och varm. Det har varit fotbollsmatch mellan Valencia och Real Madrid. Varje Valenciamål har hörts genom hela staden.

Bakom mig ser man floden där en regatta startade idag.

Stranden är bred och fullt med folk vid vattenbrynet. Vi låg också någon timme på stranden i dag. Vattnet är otroligt varmt.

Kvällen är ljummen eller varm egentligen. Det räcker bra med kortbyxor och tunna klänningar. Ute på gatorna flanerar folk i alla åldrar och sorter, mycket gamla, tonåringar, barn, medelålders, ensamma eller i par eller i grupper, i rullstolar, med käppar. Därutöver hundar och ibland spanska smala katter. Himlen är mörk men på gatorna är det mycket ljust av alla lampor och skyltfönster i de öppna affärerna. Vid floden, det finns en sådan också här, ligger en massa upplysta segelbåtar. På strandpromenaden är tingeltangelmarknaderna i full gång. På de otaliga uteserveringarna sitter folk med sina tapas eller vinglas eller kaffekoppar. Över allting ligger ett sorl av ljud. Tänk på en stor teatersalong strax innan ridån går upp och multiplicera det ljudet hundra gånger. Man hör också bilarna, motorcyklarna, turisttågen och då och då någon tutande bil som bara vill tala om att den som dubbelparkerat framför ska komma från någon restaurang och flytta sin bil lite grann i all fall. Så här fortsätter det många timmar till. Det känns tryggt att leva här.

I detta hus bodde vi i Calpe 2007 när vi inte var på flygplatsen i Alicante för att lämna och hämta barn och barnbarn. Huset ligger nära stranden där det ofta var vågor. Anna Mikael och Erik blev uppropade från havet av badvakten vid röd flagg. Sedan väntade de att badvakten slutade och fortsatte att surfa i vågorna, dessa olydiga ungdomar. Där hjälpte en gammal herre i panamahatt och käpp oss effektivt att tömma bilen vid ankomsten. Datorväskan pang på stengolvet, soppåsen från bilen in osv. Lena och jag blev hysteriska av skratt och gömde oss i trapphuset. Lägenheten låg i sjunde våningen så vi har avancerat sedan dess då vi nu bor i nionde våningen.

I Calpe besökte vi vårt gamla strandkafe där man får mjölken till kaffet i en separat kanna plus grädde i ett glas.

Igår gjorde vi en utflykt till Calpe där vi var på hösten för två år sedan. På vägen dit åt vi lunch på detta ställe som låg i ingenstans, långt ifrån all bebyggelse. Maten var god och stället fullt med andra ätare.

Läste i en nättidning att Växjö håller på att spärra av en del av stan för EUs jordbruksministermöte. Här märks det inte att det är Sverige som är ordförandeland. Varje kväll hör man Zapatero på teve men inte en bild på Reinfeldt eller Sverige. Närmast Sverige kommer man i spansk teve när man visar bilder på Zlatan som gör mål i Barcelona. Jag har också sett i någon affär en liten tröja med nummer 9 och Ibrahimovic på ryggen. Så var det när vi var i Italien också fast värre. Hela dagarna talade kostymklädda Sopranosliknande herrar om fotboll på teve och vi kunde se Ibras varje mål hur många gånger som helst.
Fotboll är fullt allvar här i Spanien också. Om det är en match på teve på vilken nivå som helst samlas människorna, mest män, på kafeerna för att tillsammans titta på fotboll. Man behöver inga stora storbildsdukar. Det räcker med vanliga teveapparater i storlek större. Om man inte har råd eller kan köpa sin öl kan man stå på gatan bakom borden och vara med ändå, åtminstone tills en fru drar med sig sin man till kvällsmässan i kyrkan bredvid.
Förra året var vi i Spanien när det var fotbollsEM. Det var glädje och tutande signalhorn varje gång Spanien gjorde mål. Någon kväll ville vi se Sverige spela mot Ryssland tror jag det var. Samtidigt gick någon match med Spanien. Vi övertalade bartendern i en bar att ha Sverigematchen på en av teveapparaterna. Det blev den minsta som var inomhus i baren. Barpersonalen som var tvungen att jobba just inomhus tittade inte vänligt på oss. De var glada varje gång de fick severa folk utanför och kunde samtidigt titta på den riktiga matchen. Sverige förlorade förstås.
Finalen Spanien - Tyskland såg vi på hemvägen i en större stad i Tyskland. Stora storbildsapparater var uppriggade på torget. Ridande poliser och ambulanser stod beredda. Folk var i feststämning och sjöng på gatorna - före matchen. Varje gång Spanien gjorde mål eller Tyskland missade blev det tystare och tystare i stan. Festen kom fullkomligt av sig.
Kom just på att vi var i Spanien också under fotbollsVM. Var det 1997? Då var det ok att sitta på kafeer och titta på fotboll och vara svensk.
Värmen fortsätter här 28 grader, på kvällarna 27. Havet är varmt och det är vår balkong med.

När jag går i min lilla småländska hemort på mina promenader behöver jag inte säga ett ord till de eventuella människor jag möter. Visserligen tror jag alltid att jag måste säga något för att vara trevlig, som att berätta att min jackficka har gått sönder eller något annat lika korkat som ingen vill höra och inte vet vad man säger till svar för. Inte konstigt om folk börjar undvika mig. De tror kanske att jag kommer att berätta att jag har två ben och en näsa.
Här i Spanien har jag inte det problemet . Jag kan ju inte säga något utom det man måste säga i hela Europa i alla fall från och med Tyskland, alltså goddag och god kväll. Det måste man säga alltid så fort man möter en människa.
Guten Abend sa folk till oss när vi bodde på det lilla hotellet på landet på hitresan. Morgen skulle man säga till varenda en man mötte i frukostmatsalen.
Det jag inte har listat ut än är när dag blir kväll. För några år sedan när vi bodde i en fransk stad mötte jag varje morgon barn som sa bonjour madame. Det tyckte jag om. Ingen hade sagt madame till mig innan. Plötsligt på eftermiddag eller vet inte vilken tid på dygnet bytte de plus alla som man mötte till bonsoir madame.
Samma sak här. först är det en massa Hola, buenos dias för att sen plötsligt bli Hola, buenos tardes. När blir dag kväll undrar en som kommer från landet där man styckat dygnet i många delar från morgon via för-och eftermiddag, dag och kväll till natt?

Dessa tre bilar stod parkerade på vår gata idag. Vad tycks ?

Man kan känna sig hemma i den här lägenheten vilket jag inte hoppades på efter att ha levt med sk egna lösningar snart i trettio år, alltså sådana som är nästan dvs lite löst eller på något annat fantasifullt sätt hopsatta saker från dörrhandtag till diskmaskinen.
Här är också mycket sådant med silvertejp och med olika sorters bandage! hopsatta saker. Var kommer allt bandage ifrån? Är det Jesus?

Det har regnat här ett par gånger. Dock inte idag. Vädret är nu ganska behagligt strax under 30 grader skulle jag tro.
Vi har varit på stranden i vanlig ordning. Ganska mycket vågor i det varma havet.
När det har regnat har det varit ett litet tätt regn. Man blir väldigt blöt men eftersom det är varmt känns det inte obehagligt. Vi är mer vana ett häftigt regn i Spanien. Ett år då vi var i Calpe var det en sån dag med ett hårt regn som en stor dusch eller som om någon hällt vatten från stora hinkar. Erik ville leka båt med sin flipflopp och la den i det forsande vattnet i väggrenen. Sedan fick han springa i full fart genom den kuperade staden för att hinna fånga sin sko innan den forsade rakt ner i havet. Det var bra att han hade en sån god kondition att springa barfota. Att han kunde tala spanska stoppade inte hans sko.

På Telefonica arbetar bara kvinnor. En av dem talar bra engelska och har en servicemedvetenhet. Nu har vi våra spanska kontantkort. Visserligen var man tvungen att köpa en telefon för c 100 kr också. Sedan kan man sätta sitt simkort i vilken annan telefon som helst. Jag behåller den nya lilla Samsung som får plats i fickan som min spanska telefon. B har sitt kort i en bra gammal Ericson. Moviestar heter nätet. Det kommer säkert våra barn ihåg från tidigare resor.

Här på Telenors gamla familj började och slutade vi och har nu en Wifilösning som inte fungerar som den ska men på ett annat sätt. På Vodafones kontor här i Cullera arbetar tre unga kvinnor och en man,  Armando som också är butikschef. Kvinnorna arbetar som små slavar utan beslutsrätt. Det gör Armando! Beslutar alltså.
Armando talar engelska säger en av kvinnorna. Det gör han inte. Hanna 14 år talar mycket bättre.
Vi kan inte slutföra köpet säger en annan kvinna. Armando måste skriva på pappren!
Jag skulle behöva både Min mosters migrän och Under rosa täcket på spanska för att dela ut till dessa tjejer.
När jag ser någon av dem effektivt tvätta skyltfönster vill jag gå fram och rycka ut hinken och svampen och ge dem till Armando. Kan hända att smutsvatten kan då skvimpa över hans huvud.

I vår kamp att hitta en bra internetlösning och att få spanska kontantkort till telefonerna besökte vi bland annat internetleverantören Orange. Där arbetar en ganska storväxt ung man som sa nej tre gånger och inget annat.
Talar du engelska? No
Har ni en internetlösning utan abonnemang? No
Har ni startpaket för kontantkort? No
Jag har läst i Bodil Malmstens blogg om hennes stora problem för att få en trådlös internet i Frankrike och kan bara instämma ockå för Spaniens del. Sverige är så långt före i detta område så man har svårt att förstå allt det problematiska här.

Consum ligger runt hörnet. Så nära till en affär har vi inte haft sedan Norrköping. Ingen bil behövs! Hurra!
Våra döttrar och andra som känner oss vet att B är en trogen konsummedlem så han är nöjd. Jag är inte helt så trogen och har redan varit på vår andra nära affär.

Det finns tre hissar men bara två går upp till nionde våningen.

Här är vår ytterdörr. Låset är trögt och olika svårt att öppna i olika väder. Lägenheten har ett nummer, 80 men nollan har försvunnit. Gatan heter Maestro Serrano, alltså skinkan ni vet. Alla hus har ett namn. Det är viktigare än gatuadressen. Vårt hus heter Gibraltar.

Här finns något slott dit man kan komma på en lång lång trappa.

Consums tak och bergen i regnväder

Värmen fortsätter. Nu ganska sent på kvällen är det 29 grader och detsamma är det redan tidigt på morgnarna då jag försöker ta min promenad. Vår lägenhet ligger i ett loftgångshus så det första jag ser när jag öppnar vår ytterdörr är vackra berg i olika färgskiftningar ( om jag inte tittar neråt, då ser jag nämligen Consums tak). Sedan kommer min prövning med tanke på mina klaustrofobiska anlag: hissen av den värsta sorten med dubbla dörrar. Vi bor på nionde våningen och har inte så många alternativ för att komma ner till gatan. Väl på gatan får jag ha blicken neråt. Jag behöver avgöra om kafeer och affärer har tvättat sin del av gatan med såpa eller annat halkgörande medel eller bara med vatten, Dessutom måste jag hålla koll på eventuella hundbajshögar. Det där med svarta påsar har inte riktigt kommit hit. Hundar är det massor. Jag brukar gå till strandpromenaden för att se havet. Det gör alltid gott. Ensam är man aldrig. Folk av alla det slag och hundar av alla former och storlekar använder strandpromenaden på morgnarna. Ibland kan jag sitta en stund på strandmuren för att göra mina vanliga observationer av människors beteenden. När jag sedan går hem den rakaste vägen har kafeerna öppnat och jag kryssar mellan borden på trottoarerna. Sedan är hisseländet upp kvar.

Lägenheten som vi hyr är ganska liten jämfört med våra tidigare i Spanien. Här är vardagsrummets bord där våra datorer samsas i vanliga fall och också mattallrikar ibland.

Det finns fem sängar. En dubbelsäng och fyra enkla delade på tre sovrum eller två om man så vill. Mellan de två mindre sovrummen är en dragspelsvägg.

Hallen är lång och smal vilket är vanligt i spanska lägenheter. Golvet är likadant i alla rum, också på balkongen. Fint, vackert och behagligt

Detta badrum är stort och fint. Det finns ett till med en dusch som inte är så bra.

Nu vet jag vad man menar med ett amerikanskt kök: Man kan inte riktigt laga mat där ännu mindre äta.

H1N1-influensan finns i stor utsträckning i Spanien. Det är inte konstigt såna vanor som man har. Tittade på ett sällskap på fem sex människor som träffades på något kafe. Först måste alla hälsa på alla, handhälsa,puss på ena kinden( inte i luften)puss på andra kinden och sedan handhälsa en gång till och när man sen suttit och pratat och druckit måste man ta hela proceduren med puss och hand innan man skiljs.
Eftersom jag inte kan spanska gick jag inte till sällskapet och sa: Hört talas om svininfluensan kanske?

Fortfarande inget internet men snart. Just nu stjäl jag lite av någons oskyddade nätverk.
Sitter på balkongen. Folk nedanför på gatan skränar eller talar eller bara låter. Mycket varmt. Jo, det där med spanskan har jag inte kommit någon vart än. Vi lever som Gösta Ekman i den gamla Hasse o Tage-filmen Picassos äventyr när han kom till Frankrike och ville ha vatten och fick använda kroppsspråk i överdrift utan resultat. Alltså jag använder inte något kroppsspråk. Det är jag för feg för och har svårt med rollbytet. Det ju jag som är språkläraren. Men B är mer utan hämningar och lyckades bland annat demonstrera klädnypor i affären. Spanjorerna här talar inte engelska vilket innebär att man måste uträtta ärenden på spanska till exempel på Vodafone för att få en trådlös internetlösning.
Vad var det för råd jag nu gav till mina sfi-elever som att titta på teve, lyssna på radio, läs tidningar. Vilka tråkiga råd! Jag föredrar att lyssna på grannens telefonsamtal.