anneliviberg

Jag kom på att jag inte hört någon svenska, ännu mindre talat någon sedan augusti om man bortser från B och familjen som varit på besök.
Schablonbilden på nordiska övervintrare är kanske fortfarande folk som bor på sina kolonier och spelar golf och dricker drinkar. De finns tex i Alicante och i Torrevieja och på solkusten.
Vi valde medvetet en ort där det inte finns nordbor, knappt några andra utlänningar heller. Ett av mina syften för vistelsen var ju att uppleva spanjorernas liv under vintertid. Vissa saker har klarnat bla att skillnaden mellan sommar-och vinterliv är minimal.
Så småningom försöker jag sammanfatta mina erfarenheter och iakttagelser.

För övrigt har Zapateros regering kommit med ett förslag för reparation av den ekonomiska situationen i landet. Arbetslösheten är 19 procent! Regeringen föreslår bland annat  höjd pensionsålder till 67.
Söndagens väder har varit mycket vackert. Folk har kommit hit för att promenera på stranden och äta sin söndagsmiddag här i Cullera.
Ungefär nu halv sju på kvällen börjar solen gå ner.

PS Ni missar väl inte de svenska partiledardebatterna. Det är ju valår!

Konservatoriets hus trodde jag var ett fängelse. En ful stor konstig koloss på utsidan men fantastiskt vacker inuti. Igen är det bevisat att skönheten inte sitter på skalet.

Programmet för Konservatoriets torsdagskonsert.

Nästan fullsatt i teaterlokalen. En speciell sinfoniorkester, nästabn bara blåsinstrument. Trevligt. Santa cecilias damer sålde lotter.

säger Anneli från den soliga stranden.
PS Glöm inte Haiti

Sådana här gula blommor finns nu överallt på vägkanterna. Idag har det varit sol och ganska varmt. Jag var tvungen att plocka några blommor på vår strandutflykt. Hemma satte jag blommorna i vatten och de stängde sig omedelbart. De ville nog vara kvar i naturen.
På kvällen var vi på konservatoriets månadskonsert. En ung tjej spelade klarinett, en ung kille oboe. båda hade var sin pianist. Kompositörerna var okända för mig. Mycket bra och trevligt och fullsatt en vanlig torsdagskväll i Cullera.

Alltså det där med artiklar! Senaste exemplet: Vi var på Mcdonalds! Jag beställde "un hamburgesa" med perfekt uttal. Unga mcdonaldskillen frågar "dos". vi var ju två men B skulle ha något eget. "No, un por favor" säger jag. "Una?" frågar killen. "Si, un" säger jag något irriterat. "Ah, una" säger han. Då kände jag plötsligt att detta påminde mig om ett samtal mellan mig och en sfikursdeltagare som jag säkert internt kallade hopplös därför att han envisades att säga ett när ordet var en.
"Si, una hamburgesa" sa jag ganska tyst.

Idag blåser det förfärligt. När man bor på nionde våningen känner och hör man vinden. Den viner. När jag är ute kan jag luta mig bakåt mot vinden i medvind och tvärtom i motvind. Det regnar i alla fall inte längre.
På teve har jag sett två av mina favoritstatsministrar, Zapatero och Norges Stoltenberg prata om något de gör tillsammans i EUs namn. Norge är ju inte med! Önskar att jag förstod vad de sa. Stoltenberg talar engelska men den där eviga simultantolken går in efter två ord.
Har försökt också titta på partiledardebatten på playtv. Tekniken var inte på min sida så det blev Annika Lantz på radions P1 i stället. Politik det också.

En fantastisk bra musikal om Cervantes liv eller om don Quijote och Sancho Panza mfl. En väldigt proffsig föreställning med mycket folk på scenen. Inga döda stunder. Musiken var blandad med schagerstrofer och annat känt. Dulcinea sjöng så starkt med en total känsla. Alltså både mycket bra och roligt. Fullsatt salong och stående ovationer. Allt var förstås på valenciana så det mesta av orden förstod jag inte men musiken förstår man och historian känner man till.

Jag började min karriär som teaterpublik vid fyra, femårsåldern. Jag tror att den första pjäsen var Shakespeares Midsommarnatts dröm på Björneborgs teater i Finland. Inte förstod jag något av orden då heller men blev fullkomligt fångad av teater. I Finland var och väl fortfarande är teatern en vanlig del av de flestas kultur. Teater finns överallt och alltid.
Tack vare min bror som drog iväg mig både till talteater, opera och balett och via hans kamrater fick jag en god inblick i skådespelarlivet både på och bakom scenen. Så fortsatte det i mitt liv tills jag flyttade till Småland. I Växjö finns ju Linneateaterns föreställningar och revyer men inte det där vardagliga hela tiden med olika föreställningar.

Föreställningen började inte halv elva utan elva. Vi är i Spanien. Ingen irritation när folk stod utanför kulturhuset och väntade på att bli insläppta. Enbart svenskarna tittade på klockan.
Strax innan hade vi varit på en bar och druckit kaffe. Ljudnivån där var igen extremt hög. Forboll på teve. Höga diskussioner vid bardisken. Små barn mitt i allting. Matgäster. Mina öron behövde en sköljning av vacker musik.
Sorlet var upp till taket högt i salongen men när en högtalarröst meddelade att "spektaklet" börjar nu var det som att klippa bort allt ljud på en sekund. I denna lilla stad finns det teaterföreställningar varje vecka. Spanjorerna här var en perfekt publik.

Spanska tider gäller, alltså 22.30 går vi på teater här i staden.

Jag undrar om spanjorerna är immuna mot tinnitus. Allting låter. Igår tex var vi på en bar där det var fyra andra gäster plus ett barn som den kvinnliga personalen vaktade. Teven hade den högsta volumen och det hade också kvinnan som jobbade. Hon talade med en röst som lät som i en megafon. Dessutom berättade hon något för de andra gästerna där hon använde utöver rösten hela kroppen. Att sitta där var som att gå på en teater.
I affärerna behöver man öronproppar känner jag när man talar om dagens extrapriser eller kallar någon till kassan.
Tom djuren talar högt. I vårt hus bor en hund, Nancy. Hon är som vilken spansk kvinna som helst. Hon skäller högt och gällt varje gång hon är i trapphuset. Katterna försöker överrösta trafiken.
Med tanke på hur tyst och långsamt jag talar försvinner jag fullkomligt i detta land.

Frukost på balkongen idag också. Bergen ser fantastiska ut i dimman. På min morgonpromenad lämnade jag den vanliga stenlagda vägen och tog mig till vattenbrynet. Massor med snäckor och småstenar. Det krasade under fötterna. Vattnet var så klart och jag mindes exakt hur det var i oktober att bada i det snälla havet. Just havet kommer jag att sakna. Kanske dags att bosätta sig nära ett sådant i Sverige också så som två av våra flickor har gjort.
När jag flyttade till Norrköping såg jag på kartan att staden låg vid havet. Fel, det är inte havet utan Bråviken som just är en vik. Ingen horisont där.
Nu säger väderprognosen att det ska regna i tre dagar. Normalt tycker jag om regn men här har det blivit min fiende pga att gatorna blir så hala då.

Häromkvällen såg jag en gammal Audrey Hepburn-film. Technicolor så mycket färg var det. Och Fred Astaire dansade i regnet med paraply här också. En måbrafilm, enkel men med vissa djup ändå. Inte kom jag ihåg att begreppet empati hade en så central betydelse i denna film.

Solen har skinit idag också. Torsdag är marknadsdag i Cullera. Vandrade runt som vanligt, köpte ingenting.
Snart dags för eftermiddagskaffe på någon solig uteservering.

Alla ni som var i Calpe, minns ni Ale Hop?

Vår väggkalender. Zlatan kommer som oktoberpojke.

Idag har det igen varit en sommardag. En perfekt dag för mig att läsa min bok på balkongen. Ett samtal med bäraren på ett hotell tar flera sidor. Om ni har sett/läst Återstoden av dagen vet ni hur Ishiguro inte riktigt kommer till saken, om det nu finns någon sak att komma till och saker och ting leder inte till lyckliga slut. En författare som jag gillar. Den här boken köpte jag i Bokbörsen (www.bokborsen.se ) strax innan vi åkte.

Har förstås gjort annat också. B har sprungit och jag har tagit en lång promenad på stranden. Vi har varit och handlat, lagat mat och sådant. Snart dags för min kvällspromenad då jag möter samma hundar som varje kväll.

Många städer här runtomkring har namn som låter som arabiska, Alzira, Albacete, Almusafes osv. Idag var vi i Alfafar eller egentligen var vi på ett köpcenter där och letade efter en väggkalender. Köpte en med Barcaspelare på varje sida och ingen plats att göra anteckningar på. Var också i staden Massanassa. Den heter så. Spanjorerna vet inte hur roligt det låter.
Värmen är tillbaka. Nu är det varmt även om solen inte skiner. Får se hur länge detta varar nu. Uteserveringarna har gäster.

Välsignelselserna avslutades inte med ett fyrverkeri utan med ett förfärligt smällande av hundratals röksmällare. Jag kom ihåg mina egna föreläsningar i Arbetsmiljö och säkerhet om tinnitus och kände bara att detta var för mycket ljud. Spanjorerna älskar allt som låter.
Vi gick för att äta söndagsmiddag på vår favoritbar. Ljudnivån var inte mycket mindre där. I alla fall åt vi förrätt, B paella, jag sallad, fisk och pommes frites till varmrätt, jag chokladtårta och espresso, B persikor och kaffe med mjölk till efterrätt plus en flaska vitt vin för 15 euro för båda.
Nu njuter jag av tystnaden.

Fader någonting skvätte vigvatten över alla djur som passerade. Vad han sa hörde jag inte. jag hörde honom bara när han i en mikrofon talade om de vinnande numren i något lotteri där barn kunde vinna någonting.

De ovälsignade djuren tycks vara kor, grisar, får och höns. De såg jag inte.

Ridhjälmar existerar inte i detta land.

Massor med hästar blev välsignade idag, bara en enda kvinnlig ryttare var med. Hästar har tillhört vårt liv sedan vi i oförstånd tog med de pyttesmå barnen cyklandes i trehjulingar med ishockeyhjälm på huvudet och gummistövlar på fötterna till ridskolan Norf i Norrköping. Sedan dess har hästar kommit och gått och ridskoleavgifter betalats. Nu är det bara Frida som är kvar i detta hästliv.

Jaha, nu har vi varit med om något som igen är en blandning av kyrkan och det världsliga. I samma gatukorsning mitt i stan där elden fanns igår samlades folk i massor plus djur, mest hästar av alla sorter med ryttare och vagnar och små hästar men också andra djur, hundar förstås och katter, undulater, guldfiskar, kaniner, sköldpaddor osv. Alla väntade på prästen som skulle välsigna djuren.

Alltså, ingenting förstår man här av konstiga händelser. Igårkväll tände man eld i en gatukorsning och bjöd på öl? och någonting. Sedan släckte brandkåren elden. Idag bygger man någon konstig bana på en gata. Det man firar heter San Antonio Abat och man välsignar djuren utanför kyrkor står det i internet. Får se om något blir klarare under dagen.
I vilket fall är det igen en sommardag med 20 graders värme och sol i januari.

Ikväll stannar vi inte hemma för kortspel. Hanna, du glömde kortleken här. Vad bra!
Nu har Fallas-figurerna vaknat till liv igen efter julen. Fyrverkerierna pågår likaså musiken. Dessutom är det något helgon som har sin dag imorgon och då tänder man eldar och hästar ska vara inblandade i spektaklet. Här kan man aldrig läsa någonstans på vilken tid saker och ting händer. Det får man räkna ut själv. Därför går vi snart ut och hoppas att något händer. I vilket fall kan man ju alltid ta sig in på någon bar för kaffe eller annat.
Dagen har varit mycket varm och solig, så där 20 grader och också kvällen är ljummen.
B har ägnat sig åt sortering och omvandling av sina foton och den svenska sportradion. Jag har läst och läst bla Bodil Malmstens gamla roman "När kastanjerna slår ut är jag långt härifrån" och min nya spanska damtidning.

Ingen vind, bara sol idag. Som sommar. Det gäller inte Haiti. Glöm inte att skicka pengar dit.

Det var den varmaste november och är den kallaste vintern på 40 år här. Dessutom är det idag den värsta stormen på 20 år. Palmer rasar ner på bilar och hus.
Allt detta är förstås ingenting jämfört med läget i Haiti. Spanien har skickat mängder med hjälparbetare, likaså Belgien och också lilla Island. Sverige har skickat två. Vad är det med oss? Vart har solidariteten tagit vägen?

När vi var i Valencia sken solen. Frida från det kalla Småland tyckte att det var jättevarmt. Jag frös.

När vi väntade på ungdomarna på flygplatsen i Alicante drack jag mitt lilla kaffe i lugn och ro. Då kom en man i min ålder och frågade om jag talar finska! Där jag jag plötsligt med en finne som bodde halva året i Spanien och halva i Finland. Han hade varit krigsbarn i Sverige ett år men nu glömt svenskan. När B så småningom dök upp fick jag fungera som tolk. " berätta för honom att..." Det visade sig att denna man kom från Joensuu som är en stad där B jobbat på universitetet ett år. Att både tala finska och dessutom tolka gjorde mig fullkomligt utmattad.
Jag hade ju gglömt hur finnarna är när de kommer igång med att prata.
Det jag undrar fortfarande över är hur han kunde se att jag kom från Finland eller chansade han bara.

Middagen åt vi hemma och B eller jag behövde inte diska.

Så här kallt har det inte varit i Spanien på 40 år. Trots det har Frida och Jim hunnit mycket. Läs Fridas blogg http://lillwiberg.blogg.se.

Om det snö på sina håll är det vatten här på kusten. Snart åker vi mot Alicante för att så småningom möta Frida och Jim.

Jag börjar undra om det är Mårran som kommer hit från Mumindalen. Snö på närmaste bergen!
Nyheterna handlar mest om avstängda vägar, vägar där man måste ha snökedjor. Däremellan handlar det om Zapatero och EU.

Idag har det regnat och blåst hela dagen. Havet skummar. Jag halkar fram på de blöta gatorna. Inne är det kallt.
I morgon åker vi till Alicante.

Idag är det någon sorts militär högtid, man hyllar, firar Pasquamilitär. Jag trodde ordet betyder påsk men lexikon talar om att det kan betyda också jul, pingst, trettondagen och kan användas när man säger "glad som en lärka, jag ska göra livet surt för dig. Alltså detta språk!
I vilket fall har kungen talat och hälsat på militära människor i festdräkt. Den vackra unga försvarsministern ( en kvinna ) har talat.
Annars har tevenyheterna handlat om barn som berättat vad de fått i julklapp av kungarna, om att rean börjat och att Barcelona förlorade mot Sevilla fast Zlatan gjorde ett mål.
När det var fem sex grader plus här talade man om Sibirienkylan. Nu tar man till polarkylan. Det kan visst tom snöa här imorgon.
Stackars våra gäster som kommer på fredag.

Om nu julen gick ganska obemärkt förbi här var Trettondagsafton, Noche de Rey, den stora festdagen med kavalkader i varje stad så också här. Som karnevalståg vandrade diverse utklädda figurer runt några kvarter i den gamla staden.
Om man vill göra något i denna stad med smala gator måste man få ut alla bilar, rätt och felparkerade i god tid innan. Igår skyltade man om det från tidiga morgonen men ändå hade bogseringsbilarna fullt upp före kvällen. Bortbogserade bilarnas gård fylldes snabbt. Vi kan se den från balkongen.
På kvällen i ösregnet firade man. Det gäller att kunna sin bibel. Kungarna från österlandet, de vise männen, kom med båt på lastbilstak och vinkade värdigt åt folket och kastade karameller kilovis åt barnen. Om man väntat på en prins på en vit springare hela livet hade man chans till en också. En figur red på en riktig kamel. Det var inte Josef. Han satt på en upplyst scen med Maria och Jesus och bara existerade. På scenen stod också borgmästaren evigt leendes och någon som presenterade kungarna Caspar mfl för oss. Något litet barn läste ett lämpligt stycke ur julevangeliet, tror jag. Sedan fick kungarna av borgmästaren guld, myrra och rökelse som de gav till Josef och Maria och en kung talade om kärlek och solidaritet. Det var ju fint. Allt slutade så klart med ett fyrverkeri.
I Madrid kom kungarna med helikopter och hade då följt en articifiell stjärna för att hitta vägen. Det var mycket spektakel och bibelberättelser hopblandade överallt och väldigt många ton godis. Barnen fick sina julklappar igårkväll, vissa barn för andra gången den här julen.
Idag är det som en vanlig söndag. Solen skiner.

Många av er har kanske redan städat bort julen. Jultomten har lagt sig i sin vila. Han tog ju en liten sväng hit till Spanien också. Nu har nya varelser satt sig på guldstolar i varuhusen för att ta emot barn med önskelistor. De tre vise männen är på plats för att ge sina gåvor i övermorgon. Någon rea är det inte på leksakerna än.

Söndagen följer sin stil. Solen skiner. Det är varmt. Strandförsäljarna hoppas på nya turister. Jag läser och läser i solen.

När man närmar sig denna stad lyser namnet på berget. På kvällarna lyser det grönt. Det är ju som Hollywood sa någon.
Idag har jag tittat på två dubbade amerikanska filmer på raken på tv och känt mig som ett barn som tittar på filmer utan att förstå orden.
Söderling forlorade mot Nadal i tennis. Kul för spanjorerna. Zlatan spelar mot Villareal och får utbrott. Dessa var dagens händelser denna januarilördag.

Och så var det ett nytt år. Vindruvorna klarade jag inte av. Blev så faschinerad av att se vindruvor försvinna i tevebilden. Annars har förkylningen präglat detta årsskifte.
Igen bor vi i EUs ordförandeland. Hejdå Fredrik. Din tid i rampljuset, eller vad var det du själv sa, är över. Här har den inte ens börjat. Så lite Reinfeldt och Sverige har det varit i massmedia. Nu är det Zapateros tur. Han i sin tur är på varje tevekanal ständigt och pratar som en mjuk snäll nallebjörn. Jag förstår ju inte vad han säger men han säger det så behagligt och han är i alla fall på rätt sida. Hans regering är förresten EUs mest jämställda.
Året började med internetproblem och storm men sol. Min förkylning börjar ge med sig. Hurra!
Dags för invigning av min nya almanacka, en spansk sådan.