Kultur
En fantastisk bra musikal om Cervantes liv eller om don Quijote och Sancho Panza mfl. En väldigt proffsig föreställning med mycket folk på scenen. Inga döda stunder. Musiken var blandad med schagerstrofer och annat känt. Dulcinea sjöng så starkt med en total känsla. Alltså både mycket bra och roligt. Fullsatt salong och stående ovationer. Allt var förstås på valenciana så det mesta av orden förstod jag inte men musiken förstår man och historian känner man till.
Jag började min karriär som teaterpublik vid fyra, femårsåldern. Jag tror att den första pjäsen var Shakespeares Midsommarnatts dröm på Björneborgs teater i Finland. Inte förstod jag något av orden då heller men blev fullkomligt fångad av teater. I Finland var och väl fortfarande är teatern en vanlig del av de flestas kultur. Teater finns överallt och alltid.
Tack vare min bror som drog iväg mig både till talteater, opera och balett och via hans kamrater fick jag en god inblick i skådespelarlivet både på och bakom scenen. Så fortsatte det i mitt liv tills jag flyttade till Småland. I Växjö finns ju Linneateaterns föreställningar och revyer men inte det där vardagliga hela tiden med olika föreställningar.
Föreställningen började inte halv elva utan elva. Vi är i Spanien. Ingen irritation när folk stod utanför kulturhuset och väntade på att bli insläppta. Enbart svenskarna tittade på klockan.
Strax innan hade vi varit på en bar och druckit kaffe. Ljudnivån där var igen extremt hög. Forboll på teve. Höga diskussioner vid bardisken. Små barn mitt i allting. Matgäster. Mina öron behövde en sköljning av vacker musik.
Sorlet var upp till taket högt i salongen men när en högtalarröst meddelade att "spektaklet" börjar nu var det som att klippa bort allt ljud på en sekund. I denna lilla stad finns det teaterföreställningar varje vecka. Spanjorerna här var en perfekt publik.
Jag började min karriär som teaterpublik vid fyra, femårsåldern. Jag tror att den första pjäsen var Shakespeares Midsommarnatts dröm på Björneborgs teater i Finland. Inte förstod jag något av orden då heller men blev fullkomligt fångad av teater. I Finland var och väl fortfarande är teatern en vanlig del av de flestas kultur. Teater finns överallt och alltid.
Tack vare min bror som drog iväg mig både till talteater, opera och balett och via hans kamrater fick jag en god inblick i skådespelarlivet både på och bakom scenen. Så fortsatte det i mitt liv tills jag flyttade till Småland. I Växjö finns ju Linneateaterns föreställningar och revyer men inte det där vardagliga hela tiden med olika föreställningar.
Föreställningen började inte halv elva utan elva. Vi är i Spanien. Ingen irritation när folk stod utanför kulturhuset och väntade på att bli insläppta. Enbart svenskarna tittade på klockan.
Strax innan hade vi varit på en bar och druckit kaffe. Ljudnivån där var igen extremt hög. Forboll på teve. Höga diskussioner vid bardisken. Små barn mitt i allting. Matgäster. Mina öron behövde en sköljning av vacker musik.
Sorlet var upp till taket högt i salongen men när en högtalarröst meddelade att "spektaklet" börjar nu var det som att klippa bort allt ljud på en sekund. I denna lilla stad finns det teaterföreställningar varje vecka. Spanjorerna här var en perfekt publik.
Kommentarer
Trackback
