anneliviberg

Inga tiggande påskkärringar eller godishysteri syns. I stället såg jag den närmaste kyrkans procession med en jättestaty med Jesus, tre lärjungar och en ängel åkandes på en upplyst vagn. Folk klädda i sina sidenmantlar men idag med vita sidenhattar som är en exakt kopia av en viss klan som också har vita spetsiga hattar. Ödesmättad trummusik och ibland blåsarna som spelar en strof av en känd psalm som jag inte kommer på vilken.
Samtidigt pågår fotbollsmatchen mellan Barcelona och Arsenal vilket gör att trummusiken blandas med jättevrål från de fullsatta barerna. Extra ljud ger turisttåget som plingar och detta väldigt låtande Tivoli.

Och inte vet jag vilken kvast jag ska åka och åt vilket håll Blåkulla ligger.

Sommargäster har kommit. Man känner igen dem. Det är de som går i kortbyxor och linne och ligger desperat på stranden och solar sig. Några tom badar. Badvakterna har börjat jobba och sitter i sina torn med jackor på. Jackorna behåller vanliga stadsbor inklusive mig på än så länge.
Skolorna här har inget påsklov än i alla fall men bland turisterna finns många barnfamiljer. I vårt hus bor för tillfället en familj med fyra små pojkar. Hela familjen gör cykelutflykter på strandpromenaden. Den minsta sitter bak på en cykel, de tre andra cyklar själva. Jag får ögonblickligen tillbaka min förmåga att ha koll på tre barn som alla cyklar i varierande takt och åt varierande håll. Jag har ju en viss erfarenhet att se åt tre håll samtidigt.

Den här veckan hörs inga smällare, bara trummor när kyrkornas påskprocessioner vandrar till och från mässan.
Men tyst är det inte. Vi har nöjesfältet som granne och därifrån låter det i en total kakafoni när olika attraktioner är igång.
Stilla veckan som heter heliga veckan här ger inte så värst stilla eller heligt intryck.

Det är intressant att leva i ett katolskt land. Kyrkorna är en del av vardagen. Folk går i mässan. Allt är odramatiskt och ger inget speciellt heligt eller tungt intryck. I mässan kan man prata med kompisarna eller gå ut och röka. Folk kommer och går. Ritualerna sitter i sedan barndomen.  Mässan är ofta kort.
Helgonen och helgonfirandet sker då och då i en blandning av religiösa tecken och vanligt enkelt festande.
Kyrkorna, själva husen är ju konstverk i sig eftersom allt finns kvar, alla otroliga statyer, målningar mm.
Bilden är från en kyrka i Elche där det samtidigt som det vandrade turister med kameror pågick en liten ceremoni för dop i ett hörn, en böneceremoni i en annan del och en ensam nunna med armarna i kors stod lutandes mot en pelare. Allt detta är positivt och enkelt.
Sedan finns den andra sidan där man lägger sig i och fördömer. Maria är ju upphöjd i den katolska kyrkan till en mycket mer betydande plats än i vår. Det syns också i altartavlorna då Maria ofta är huvudpersonen och Jesus på korset har en mindre plats. Med Maria kommer moderskapets glorifierande.
Spanska parlamentet lyckades med väldigt liten röstmarginal införa en lag för fri abort härommånaden. Det ledde till massdemonstrationer i Madrid och andra stora städer. De visar den mer fanatiska sidan av kyrkan.
Idag finns i kyrkorna osmakliga broschyrer mot abort. De liknar sådana som man kan se utanför abortklinikerna i USA.
Jag har ingen aning om hur många spanjorer är religiösa och vilka bara hänger med av en gammal vana.
I vilket fall pågår nu Semana santa. Igår hade olika kyrkornas broderskap ordnat var sin procession med orkestrar med blommor och blås och folk i olika färger av silkesmantlar som gick genom staden med vanligt folk som hade palmblad i händerna. Prästern gick med och allt avslutades med en mässa. Inga smällare eller fyrverkerier den här gången men tyst var det inte med alla kyrkklockor och trummor och blås som försökte överrösta varandra. Så firades palmsöndagens symbolik att ta emot Jesus i Jerusalem.
Sen gick barnfamiljerna till tivolit eller till sina söndagsmiddagar.
Nästa händelse är på torsdag då det är tysta processioner ( vad man nu menar med tyst i det här landet ). Häremellan är det liturgiska mässor flera gånger om dagen i kyrkorna.

Vädret är verkligen inte somrigt. Inte så mycket sol och temperaturen stannar vid 16, 17 grader men andra tecken som för mig tillbaka tillvår första månad här dyker upp.

Affärer och barer som jag hade glömt har öppnat igen.

Man kan köpa våfflor ute också på vardagskvällarna.

Uteserveringarna har flera bord och stolar och människor.

Afrikanerna spelar fotboll på stranden.

Fler flanörer på stranden.

I Consum idag såg jag någon köpa vanlig grön gurka ( kallas för hollandese här ) som spanjorer aldrig köper.
Visade sig vara en dansk.

Spanska plommon blir billigare och billigare.

Snart är sommaren här och dags för mig att sammanfatta vinterupplevelserna.

Nu är det bråttom att sammanfatta Fallas innan påskveckan börjar och därefter den stora stadsfesten.
Hur gammal Fallastraditionen är har jag inte fått fram. På tv har man kunnat se svartvita filmer från 50-talet.
Denna fest firas bara i Valenciaregionens städer och har bestämda händelser för varje dag under en vecka men själva förberedelserna börjar i oktober då konstnärerna startar tillverkningen av statyerna som sedan i början av fallasveckan kommer i delar välpackade i plast och byggs upp med hjälp av varje stadsdels fallasarbetare. Det krävs lyftkranar att få alla delarna på plats eftersom nästan alla statyer har något som är fyra fem husvåningar höga. Det är inte bara en staty man har per stadsdel utan ett helt tema. Förr och också nu i Valencia kan det vara karikatyrer av politiker och andra kända människor eller fotbollsspelare ( förstås ). Ronaldo såg jag som staty. Här i vår stadsdel var temat Japan med en jättegeisha i mitten omgiven av sumobrottare och andra typiska japanska figurer. Att beskriva dessa konstverk är svårt, man måste se dem. För barnen bygger man lägre grupper med sagoteman. En jury bedömer olika stadsdelarnas konstverk och man får priser både som bäst i största allmänhet men också till exempel om originalitet, tema mm. Alla dessa fantastiska verk som var helt klara på tisdag bränns upp i finalen på fredag.
Men veckan innehåller massor med andra bestämda händelser som en paellatävling, ett fyrverkeri med otaliga smällare varje dag klockan 14. Väckning av staden med hjälp av smällare och musik varje morgon. Fallasklädda människor, en del utsedda officiellt i högtidliga seremonier i november, vandrar runt på gatorna med sina egna orkestrar. En av kvällarna ägnas åt en blomsterseremoni då alla fallstågen lämnar blommor egentligen till jungfru Maria men i verkligheten till män som med hjälp av dem bygger upp en fantastisk blomsterdekoration. Då är också de allra minsta spädbarnen med.
Fallas är en fest för Josef ( Jesus far ) men också för Magdalena som får börja festen och för Maria. Hela dagarna och nätterna är det kalas med musik och glada människor men inte obehagligt berusade människor. Jag såg inte mina kompisar från den riktiga skuggsidan under hela veckan.
Turisterna invaderade också vår stad. Det var svårt att ta sig fram på min strandpromenad. Restaurangerna hade guldtider. När allt var över på lördagmorgon hade staden gått över till det normala. Allt var bortstädat under natten och inget vemod hängde i luften.
För att förstå eller uppleva fallas som turist måste man nog vara fördomsfri och vara nyfiken på andra kulturer.

Nästa vecka är Semana Santa med sina bestämda händelser för varje dag. Det är igen bra om man kan bibelberättelserna.

Gårdagen gick till en resa till vårt andra hem Alicantes flygplats för att möta Bs syster som är här på besök.
Anna med kompisar har aviserat sitt besök. De ska komma imorgon. Vet inte när och hur men Anna är den själgående resenären som vet hur man åker här.
I Cullera såg man lyftgranar i olika stadsdelar. Överallt byhöll man på att bygga upp de flera våningar höga fallasstayerna. Otroliga konstverk i form och färg.
På kvällen var det fotboll mellan Valencia och Barcelona. Varje bar med tv var fullsmockad, mest av män. Några dansare visade upp valcianska folkdanser på gatorna för folk som inte tittade på fotboll. Kastanjetterna hördes överallt.
Idag är det vardag och sol och inte särskilt varmt.

Nu har jag sett de första pappersstatyerna, under plast oavtäckta äns å länge men jag känner redan en sorg över att de ska brännas upp om en vecka.
I natt hördes musik och fyrverkerier. Annars är lördagen som vanligt eller som lördagarna var i september, oktober. Inte vädret, bara 11 grader, men alla öppna affärerna och mängden av folk. Vårt hus invaderades i morse av minst tio franska pensionärer med stora gammaldags resväskor. Nu är friden slut här på nionde våningen där vi bott ensamma sedan december.

På strandpromenadens otaliga restauranger väntar man på turisternas pengar.

Småregn och åtta grader. Överallt pågår festförberedelserna. Stängda restauranger öppnar. Nya utemöbler levereras. I alla stadsdelar har det uppstått plåt-eller vanliga tält. Musikanterna tränar. Barnen, det finns en tydlig könsskillnad, fortsätter med sina smällare. Gator städas noggrannare än vanligt. I morgon startar den stora Fallasfesten för att pågå en hel vecka för att sedan övergå till påskfirande.
Vi förbereder genom att småstäda ( det är bara den typen av städning vi ägnar oss åt här ).
Nästa vecka har vi huset fullt.

Idag har det varit iskallt här. Sol men kalla vindar. Jag går med vantar och till och med boulespelarna hade tjocka jackor och mössor såg jag på min siestapromenad på stranden.
Plötsligt såg jag en äldre man i badbyxor och jacka vada upp ur havet med en stor dunk havsvatten. En frsör? En fåfäng man som vill ha volym i lilla håret? En av frun ditsckickad man? En turist som tänker göra affärer med frisörer i ett annat land?
Varje dag har minst en gåta att undra över.

Jag har ju här fått träna på att inte tvångsmässigt prata strunt med alla som jag möter. Alltså inte tränat så medvetet men som resultat av omständigheterna. Språkbristen.
På mina strandpromenader och i stan är det följande människor som inleder samtal med mig: stadens fem utslagna, en äldre man som inte kan prata och andas med hjälp av en apparat ( en bedrift att läsa på läpparna ett språk man inte kan), Jehovas vittnen, några vänliga vanliga, folk från huset där vi bodde först och från nuvarande huset. Mest handlar det om att säga Bon dia.

Så det är ungefär det jag har att säga till er.
Bon dia!

Solen skiner

Igår var det maskeradparader som förfest till Fallas. Den största och pampigaste i Valencia men också här. Olika stadsdelar visade upp sig för att sedan samlas och så småningom delta i maskeradbalen. Jag såg några Robin Hood och Marion och tennsoldader och diverse filmfigurer. En liten blåsorkester som vanligt och dessa eviga smällande saker. Spanjorerna har en konstig förkärlek för ljud som låter som skott. Igår  såg jag förberedelser på tex kafeer. Man hänger upp röksmällare i snören på taket och när man sedan tänder en blir det som en serie med fruktansvärt ljud och rök. Det är kul tycker man. I alla fall aploderar man efteråt fast man inget ser i röken.

Nu följer en något så när vanlig vecka. På fredag "smäller" det och festen börjar för att nå kulmen och slutet helgen efter.

Jag visste väl det! Det är ett helgon inblandat i hela Fallasfesten, helgonet Sant Joseph. Vem är det då?
Det är ju han, snickaren, Jesus fosterpappa som katolikerna säger.
Hur det sen hänger ihop med Josef och festen är en helt annan sak.

inte på Godot men för min egen del på inspirationen för mina observartioner av människors liv här.

För stadens del gäller väntan på den stora Fallasfesten. Förberedelserna har ju pågått sedan november då varje stadsdel utsåg sina officiella Fallasrepresentanter som sedan vandrat runt med musik och fyrverkerier på lördagkvällarna. Konstnärer har tillverkat sina jättestora pappersstatyer kanske under hela året. Nu intensifieras förarbetet. I stället för julbelysningar hänger nu fallasdekorationer över gatorna. För mig är denna fest fortfarande en gåta.
Utöver Fallas väntar man på påsken. Chokladhararna är på plats i affärerna och reklambladen föreslår vad vi ska äta under påskveckan. Igen säljer man extra mycket av de torkade hela Serrano- eller Ibericoskinkorna.

Dessutom väntar man på sommaren och på turistsäsongen. Stränder städas, trätrallor i sanden är på plats. Husreparationer närmar sitt slut. De annars stängda barerna vårstädar. Snart kommer de lönsamma turisterna.

Solen behöver man inte vänta på.

De yngre orkestermedlemmarna hann gå till basaren på andra sidan gatan och köpa chips och godis under pausen i söndagens konsert.

Första mars och ny årstid officiellt. Nu har vi varit här ett halvår och upplevt fyra årstider. Sommaren fortsatte hela oktober och hösten var också somrig. När vintern kom i december var det den kallaste i Spanien på decennier. Mycket snö i inlandet och vi kunde också se snö på bergen men här på kusten var de kalla dagarna, under 10 plusgrader få och de dagar utan sol ännu färre. Det värsta var kylan inomhus. Nu är det alltså vår med sol och värme ute och inne.
Också hundarna, de små sorterna har fått lämna sina vinterkläder. Vintermodet har varit stickat med ben i färgerna rödblårandigt. Nu har de hundar som fortfarande måste ha kläder på sig gått över till trikåbyxor med ben och matchande tröjor med krage. Färgen tycks vara grå med diverse mönster. Jag minns inte om hundarna hade badbyxor eller små klänningar på sig i somras.
Vinterns slut firade man igår här med motorcykeltävlingar på en bana som skyddades med halmbalar. Motorcyklar i mängder låter mycket men det är ju normalt här att det låter. Tänkte på det idag på min promenad när rasten på den låsta inhägnade skolgården var slut. Rasternas början och slut meddelas med hög popmusik i mycket effektiva högtalare. I Sverige är skolgårdarna ofta öppna och barnen utspridda på rasterna men in ringer man ibland med på samma sätt som man samlar in korna.
Vi "tvättade öronen" med musik igår på Santa Cecilias avslutningskonsert. Fantastiskt vackert. Solisten var en ung liten kille från Taiwan som spelade bambuflöjt. Vilket instrument! Är det en sån som  Snusmumriken har?
Orkestern spelade bland annat Verdi och fick hjälp av en barnkör. Inte sjöng de Idas sommarvisa utan Fångarnas kör.
Det finns kulturskillnader som jag hoppas kunna sammanfatta om två månader.
Nu hör man radion i högtalarna på gården. Maria som städar trappor och utomhus jobbar idag och har musiken på med hjälp av den utmärkta sorten av högtalare.
God vår med blå kvällar önskar jag er alla.