anneliviberg

Sommargäster har kommit. Man känner igen dem. Det är de som går i kortbyxor och linne och ligger desperat på stranden och solar sig. Några tom badar. Badvakterna har börjat jobba och sitter i sina torn med jackor på. Jackorna behåller vanliga stadsbor inklusive mig på än så länge.
Skolorna här har inget påsklov än i alla fall men bland turisterna finns många barnfamiljer. I vårt hus bor för tillfället en familj med fyra små pojkar. Hela familjen gör cykelutflykter på strandpromenaden. Den minsta sitter bak på en cykel, de tre andra cyklar själva. Jag får ögonblickligen tillbaka min förmåga att ha koll på tre barn som alla cyklar i varierande takt och åt varierande håll. Jag har ju en viss erfarenhet att se åt tre håll samtidigt.

Den här veckan hörs inga smällare, bara trummor när kyrkornas påskprocessioner vandrar till och från mässan.
Men tyst är det inte. Vi har nöjesfältet som granne och därifrån låter det i en total kakafoni när olika attraktioner är igång.
Stilla veckan som heter heliga veckan här ger inte så värst stilla eller heligt intryck.