anneliviberg

Kvällen är ljummen eller varm egentligen. Det räcker bra med kortbyxor och tunna klänningar. Ute på gatorna flanerar folk i alla åldrar och sorter, mycket gamla, tonåringar, barn, medelålders, ensamma eller i par eller i grupper, i rullstolar, med käppar. Därutöver hundar och ibland spanska smala katter. Himlen är mörk men på gatorna är det mycket ljust av alla lampor och skyltfönster i de öppna affärerna. Vid floden, det finns en sådan också här, ligger en massa upplysta segelbåtar. På strandpromenaden är tingeltangelmarknaderna i full gång. På de otaliga uteserveringarna sitter folk med sina tapas eller vinglas eller kaffekoppar. Över allting ligger ett sorl av ljud. Tänk på en stor teatersalong strax innan ridån går upp och multiplicera det ljudet hundra gånger. Man hör också bilarna, motorcyklarna, turisttågen och då och då någon tutande bil som bara vill tala om att den som dubbelparkerat framför ska komma från någon restaurang och flytta sin bil lite grann i all fall. Så här fortsätter det många timmar till. Det känns tryggt att leva här.