Goddag och godkväll och inget däremellan

När jag går i min lilla småländska hemort på mina promenader behöver jag inte säga ett ord till de eventuella människor jag möter. Visserligen tror jag alltid att jag måste säga något för att vara trevlig, som att berätta att min jackficka har gått sönder eller något annat lika korkat som ingen vill höra och inte vet vad man säger till svar för. Inte konstigt om folk börjar undvika mig. De tror kanske att jag kommer att berätta att jag har två ben och en näsa.
Här i Spanien har jag inte det problemet . Jag kan ju inte säga något utom det man måste säga i hela Europa i alla fall från och med Tyskland, alltså goddag och god kväll. Det måste man säga alltid så fort man möter en människa.
Guten Abend sa folk till oss när vi bodde på det lilla hotellet på landet på hitresan. Morgen skulle man säga till varenda en man mötte i frukostmatsalen.
Det jag inte har listat ut än är när dag blir kväll. För några år sedan när vi bodde i en fransk stad mötte jag varje morgon barn som sa bonjour madame. Det tyckte jag om. Ingen hade sagt madame till mig innan. Plötsligt på eftermiddag eller vet inte vilken tid på dygnet bytte de plus alla som man mötte till bonsoir madame.
Samma sak här. först är det en massa Hola, buenos dias för att sen plötsligt bli Hola, buenos tardes. När blir dag kväll undrar en som kommer från landet där man styckat dygnet i många delar från morgon via för-och eftermiddag, dag och kväll till natt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0