anneliviberg

Igår var det maskeradparader som förfest till Fallas. Den största och pampigaste i Valencia men också här. Olika stadsdelar visade upp sig för att sedan samlas och så småningom delta i maskeradbalen. Jag såg några Robin Hood och Marion och tennsoldader och diverse filmfigurer. En liten blåsorkester som vanligt och dessa eviga smällande saker. Spanjorerna har en konstig förkärlek för ljud som låter som skott. Igår  såg jag förberedelser på tex kafeer. Man hänger upp röksmällare i snören på taket och när man sedan tänder en blir det som en serie med fruktansvärt ljud och rök. Det är kul tycker man. I alla fall aploderar man efteråt fast man inget ser i röken.

Nu följer en något så när vanlig vecka. På fredag "smäller" det och festen börjar för att nå kulmen och slutet helgen efter.

Jag visste väl det! Det är ett helgon inblandat i hela Fallasfesten, helgonet Sant Joseph. Vem är det då?
Det är ju han, snickaren, Jesus fosterpappa som katolikerna säger.
Hur det sen hänger ihop med Josef och festen är en helt annan sak.

inte på Godot men för min egen del på inspirationen för mina observartioner av människors liv här.

För stadens del gäller väntan på den stora Fallasfesten. Förberedelserna har ju pågått sedan november då varje stadsdel utsåg sina officiella Fallasrepresentanter som sedan vandrat runt med musik och fyrverkerier på lördagkvällarna. Konstnärer har tillverkat sina jättestora pappersstatyer kanske under hela året. Nu intensifieras förarbetet. I stället för julbelysningar hänger nu fallasdekorationer över gatorna. För mig är denna fest fortfarande en gåta.
Utöver Fallas väntar man på påsken. Chokladhararna är på plats i affärerna och reklambladen föreslår vad vi ska äta under påskveckan. Igen säljer man extra mycket av de torkade hela Serrano- eller Ibericoskinkorna.

Dessutom väntar man på sommaren och på turistsäsongen. Stränder städas, trätrallor i sanden är på plats. Husreparationer närmar sitt slut. De annars stängda barerna vårstädar. Snart kommer de lönsamma turisterna.

Solen behöver man inte vänta på.

De yngre orkestermedlemmarna hann gå till basaren på andra sidan gatan och köpa chips och godis under pausen i söndagens konsert.

Första mars och ny årstid officiellt. Nu har vi varit här ett halvår och upplevt fyra årstider. Sommaren fortsatte hela oktober och hösten var också somrig. När vintern kom i december var det den kallaste i Spanien på decennier. Mycket snö i inlandet och vi kunde också se snö på bergen men här på kusten var de kalla dagarna, under 10 plusgrader få och de dagar utan sol ännu färre. Det värsta var kylan inomhus. Nu är det alltså vår med sol och värme ute och inne.
Också hundarna, de små sorterna har fått lämna sina vinterkläder. Vintermodet har varit stickat med ben i färgerna rödblårandigt. Nu har de hundar som fortfarande måste ha kläder på sig gått över till trikåbyxor med ben och matchande tröjor med krage. Färgen tycks vara grå med diverse mönster. Jag minns inte om hundarna hade badbyxor eller små klänningar på sig i somras.
Vinterns slut firade man igår här med motorcykeltävlingar på en bana som skyddades med halmbalar. Motorcyklar i mängder låter mycket men det är ju normalt här att det låter. Tänkte på det idag på min promenad när rasten på den låsta inhägnade skolgården var slut. Rasternas början och slut meddelas med hög popmusik i mycket effektiva högtalare. I Sverige är skolgårdarna ofta öppna och barnen utspridda på rasterna men in ringer man ibland med på samma sätt som man samlar in korna.
Vi "tvättade öronen" med musik igår på Santa Cecilias avslutningskonsert. Fantastiskt vackert. Solisten var en ung liten kille från Taiwan som spelade bambuflöjt. Vilket instrument! Är det en sån som  Snusmumriken har?
Orkestern spelade bland annat Verdi och fick hjälp av en barnkör. Inte sjöng de Idas sommarvisa utan Fångarnas kör.
Det finns kulturskillnader som jag hoppas kunna sammanfatta om två månader.
Nu hör man radion i högtalarna på gården. Maria som städar trappor och utomhus jobbar idag och har musiken på med hjälp av den utmärkta sorten av högtalare.
God vår med blå kvällar önskar jag er alla.

Jag gjorde som Li tipsade. Först ner till havet med en vattenflaska. Att fylla en flaska på stranden nu när man inte badar var inte så enkelt. Till slut gick jag ner ett par steg i havet med skorna på och fyllde i flaskan. Vattnet var faktiskt mycket varmare än jag trodde så smartare hade varit att lämna skorna på stranden. Nu är de rena och fina och torkar på balkongen.
Hemma blandade jag havsvatten och babydoft i en sprayflaska och sprutade i håret och vips hade jag ett stort hår med lockar och volym. Nu doftar jag som babysar i Spanien.
Tack Li!

Fåglarna har sin kvällskonsert. De är som andra spanjorer, högljudda. Varma vindar blåser ute. Den här balkongblomman önskar att vara någon annanstans och vänta på nästa jul men får lov att fortsätta att vara mitt sällskap när jag läser ute.

Igår läste jag klart "De drunknade" av Carsten Jensen. Bara man kommer genom första delen är boken helt ok, som en berättelse om människor. Författarens rättighet är ju att också beskriva vad människor tänker och känner.
Just den rättigheten tycks också sportreportrarna ha.

Nu har jag gått över till Savianos Gomorra, äntligen det också.

Man vågar knappt tala om att solen skiner och termometern visar 17 grader, plus alltså

Vintersäsongens sista konsert för Ateneu Musical. Alltså vintern börjar i mitten av december och är tydligen slut i slutet av februari. Idag var det Banda Simfonica som spelade. Det betyder en blåsorkester fast inte bara blås, som ett stort jazzband men inte storband. Här finns slaginstrument, basfioler och flöjter ( ni vet, vi är ju musikanter med.....), fagotter osv plus så klart alla vanliga blåsintrument i mängder.
Det finns också en Orchestra Simfonica som är en vanlig orkester med stråkar plus annat.
Idag spelade man spansk musik, kompositörer som jag inte hört talas om plus en belgisk, Wouter Lenaerts stycke Night in Venice med en flöjtsolist, ett fint, spännande stycke.
Idag avslutade man med Valenciahymnen som är en glad låt, inte alls någon släpig allvarlig nationalsång fast nationalistisk och alla ( som kan ) sjöng med.
Efterår tågade orkestern bakom vitklädda Ateneutjejer till sin lokal tätt följda av borgmästaren ( parti populär= högerpartiet) och den välfriserade kvinnliga motsvarigheten från samma parti.
Om en vecka har Santa Cecilia sin avslutning med sin Banda Simfonica.

Eftermiddagspromenad i strandkanten. Stora högar med snäckor i alla färgnyanser lyser i solen. Nu på vintern städar man inte bort dem varje morgon. Jag plockade tre små. Jag har fortfarande en dröm att kunna ha allt jag äger i en väska, som mumintrollet.
När jag packade för vistelsen här insåg jag att jag var långt från drömmen med tre stora resväskor och stora bokkassar.

Jag köpte en hårspray, en sorts balsamspray. Läste lite snabbt i affären och såg orden lockar och volym, precis vad jag vill ha. Såg framför mig hur jag svänger mitt lockiga volumiösa hår. Hemma såg jag att jag hade missat ett väsentligt ord: reducerar. Alltså en spray för det spanska håret, en spray som reducerar lockar och volym.
Om jag använder detta medel kommer jag att se ut som min släthåriga vän Theodor i Halmstad. Alltså inget fel på din släta päls Theo. Passar dig perfekt men troligen inte mig.

Fler och fler vårtecken kommer fram. Det lustiga är att hösten och vintern liksom smög sig på tyst och omärkligt. Inte alls lik spanjorerna. Det är först nu jag upptäcker att gräset inte alltid varit grönt och blommorna blommat. Gräset nästan skriker grönt och nya blommor slår ut.

Förresten har ni tänkt på detta konstiga språkbruk i Facebook när man plötsligt får veta att K är min vän. Jag som trodde att vänskapen var fyrtio år gammal. Dessutom får man veta att A har angett B som sitt barn. I bästa fall har B angett A som sin pappa och ingen annan.

I mitt huvud är det en kakafoni av ord på olika språk nuförtiden, svenska, finska, spanska, engelska mfl. Vistelseorten och facebook är nog orsaken.

Spanjorerna lagar mat från grunden fortfarande trots att så många kvinnor arbetar heltid. Många handlar också dagligen. Utbudet i affärerna är i vissa områden mindre än i motsvarande i Sverige. Bland annat innehåller grönsaksdiskarna inte så många olika saker men andra saker som bladselleri som ingår i all matlagning. sedan finns ju fisk-och köttdiskarna, de manuella, kvar i de flesta butikerna. Därutöver är det många som handlar i de speciella grönsaks- och kött- och brödbutikerna.
Färdigmat finns inte alls i den utsträckning som vi ofta har i våra frysdiskar. Ingen findusfisk med alla tillbehör osv. Det finns snabbmatsrestauranger och pizzerior men de flesta äter sin hemlagade måltid varenda dag. Däremellan kan man äta kex och kakor och sånt som det finns massor av. Spanjorerna tror som fransmännen att lite choklad i allting gör allt gott.
Min frukost i bilden är svensk eller hur? Jogurt med tysk mysli ( finns i en affär som heter Mercadona ), juice från en Valencia-apelsin, en halv paprika ( de är stora här ), knäckebröd ( också från Mercadona ), tyskt mörkt bröd från Liedl med Philadelfiaost( av misstag köpte jag lightvarianten) en jättemugg svart kaffe.
Igår lagade vi en kycklinggryta. Receptet hittade jag i Alex Schulmans blogg och modifierade den så att den passade här.
Potatisen har vi nästan glömt.

I natt tittade jag på den spanska filmgalan då man delade ut årets Goyapriser. Istället för guldbaggar får vinnarna en byst av Goya, en tung ful sak.  Annars är konceptet detsamma. De förväntansfulla skådisarna mfl log och log och aploderade och de som vann tackade hela släkten. Undrar om det fanns någon kvinna ( eller man?)utan botox och konstiga läppar.
Det som jag mest tänkte på var att vi i Sverige inte ser så mycket av spansk eller ens europeisk film. Det finns ju massor av bra filmer som görs här eller i Frankrike eller i de flesta länder i vår närhet. Man behöver inte hämta filmer på andra sidan Atlanten.
Tomas Alfredssons film, vet inte vilken, var nominerad till bästa utländska film från Europa. Den vann inte.
Det gemensamma språket och den gemensamma historian binder ihop latinamerika och Spanien så man prisar också den bästa filmen från den kontinenten Hur ofta ser vi filmer från tex Argentina på teve eller på bio?
Nästan den enda spanska filmmakaren jag känner till är Pedro Almodovar. Nu fick jag se honom när han delade ut priset för bästa film som jag tror heter ungefär Celda 211.

Först väderrapporten: sol, ganska kallt, på kvällen moln.

Söndagens konsert gick i hjärtats tecken.
Santa Cecilias ordinarie dirigent var på plats. Han är kort och glad och brinner för sitt jobb. Han berättade om de olika styckena, på valenciana så klart. Det låter inte ens som spanska. Jag förstod ungegär orden film, Kuba, Norge, hjärta, romantisk och några till. Så ni fattar vad man spelade idag eller hur?
Musiken var fin i alla fall.

Jag har läst alla de böcker jag valde att ta med mig hit plus några som kommit med barnen som varit på besök.
Nu har jag gått över till Bs böcker. Jersild har jag läst mycket av men inte denna bok av någon anledning. Den är bra. En skarp samhällsbild, något skruvad men intressant. En fantastisk bild av AMS orienteringskurser bland annat.
På balkongen har det varit jättevarmt igen och skönt att sitta och läsa under siestan. B väljer att sova.

Precis innan vi åkte hit i augusti var jag på Fotexperten i Växjö och köpte ett par Saukonyjoggingskor på rea. Dem har jag haft varenda dag sen vi kom hit. Egentligen har jag använt bara de skorna. Väldigt sällan klär jag upp mig och har stövlar eller annat på fötterna. Joggingskor och mjukisbyxor har varit min klädsel i snart ett halvår.
Nu har skorna liksom tappat sin dämpning och därför var vi idag i en outletsportaffär i Sueca. De säljer ut höstens och vinterns modeller till låga priser. Vårnyheterna kommer ju nu. En ovanlig affär på alla sätt. Personalen talade engelska, var kunniga och mycket trevliga. Just trevlig personal i affärerna är det ont om i Spanien. Visserligen inte så illa som i Frankrike där man känner att man måste be om ursäkt när man kommer och stör kassörskan mitt i hennes tidningsläsning. Alltså detta är förstås en grov generalisering men bygger på egna erfarenheter.
I vilket fall köpte jag ett par nya ( ganska fula ) märkesskor som räcker väl resten av tiden här.
Mössan på bilden köpte jag inte idag utan någon gång i november i Carrefour. Mössan är mitt skydd mot kalla vindar. Några vindar är det inte idag. Solen skiner och himlen är blå.

När jag behöver något, säg Alvedon i Sverige går jag till apoteket ( finns de kvar eller ska jag gå till Ica?) och går runt och tittar i lugn och ro vad jag vill ha. Jag kan fråga någon vänlig person i vit rock som finns bland kunderna ( finns de på Ica? ) om råd. Sedan tar jag det jag behöver och går till kassan och betalar till en ofta vänlig person ) och bestämmer själv om jag ska ta någon påse eller inte.
Här i Spanien finns ett apotek i varje hörn. De flesta är specialiserade till något som barnmat, viktkontroll, hudkrämer osv. Jag behöver en nässpray, "rhinospray eucaliptus". Jag kommer inte i närheten av något näspray utan får tala med en myndig allvarlig man i vit rock bakom disken eller en sur okoncentrerad tant. Sedan försvinner den vita rocken till några hemliga rum någonstans och kommer tillbaka med min näspray som han visar som kyparen gör med vinflaskan på krogen. Jag nickar och godkänner denna delikata näspray och försöker le. Det ger inget tillbaka. Nu talar man om för mig vad detta kostar och jag räcker fram pengarna. Men oj femeurossedeln var lite trasig. Nu måste den vita rocken tejpa denna peng. Det tar sin tid. han är mycket noggran. Sedan utan att fråga slår han in min näspray i silkespapper, långsamt och värdigt och stoppar detta vackra paket i en liten påse i silkespapper eller ännu värre i plast. Under tiden har jag fortsatt att le och låta min blick irra runt på apoteket. Sen äntligen får jag min påse och tackar tre gånger och är fri att gå ut.

Överallt har det börjat blomma. Idag när vi åkte några mil söderut kunde man se massor med blommande vackra träd, lila blommor eller rosa eller vita. Vad det är för träd vet jag inte, kanske körsbär eller mandel eller.. Borde ha Linné som sällskap här.
Alla sorters plantor finns i trädgårdsaffärerna och parkerna har planterat sina penseer och andra vårblommor.
Februari heter väl månaden.

Tåligt stod till och med barnkören på sin plats en halvtimme innan och hela konserten.