anneliviberg

Spanien är ett land där det sägs att man dansar tango men det har jag inte sett. Det jag vet är detta är ett land med byråkrati där inte begreppet service existerar. Det mesta är fyrkantigt och kräver många papper och tar en lång tid, allt från Vodafone, banken mm till vår hyresagentur. Samtidigt är människorna på gatan väldigt hjälpsamma. Om man tappar något tex eller håller på att tappa kommer det direkt någon som tar upp eller talar om det. Här behöver man aldrig vara rädd för att folk bara går förbi om man ramlar, blir sjuk eller något. då spelar det det ingen roll vem det gäller. De utslagna missbrukarna får exakt samma hjälp som andra.

Husen är byggda för sommar. Ändå finns vintern här med, visserligen är minimitemperaturen sex sju plusgrader. Jag har aldrig frusit så mycket inomhus som här. Nu när det är långt över tjugo grader ute kommer lägenhetens stenväggar och golv till sin fördel. I stort sett inga hus har någon centralvärme utan bara lösa elelement eller en luftkonditionering med värme eller gasbrännare.

Kyrkan tar en stor plats i vardagen. Mässa flera gånger om dagen plus alla festligheter som är en blandning av det världsliga och det religiösa. Det är fortfarande oklart för mig mig hur många som är verkligt troende och hur många som går till mässan av gammal vana. I vilket fall är det okomplicerat att delta i den katolska mässan. Det finns ritualer men man måste ingenting. Lite som mingelparty ofta. Ibland har jag tänkt att den kyrkliga samvaron här liknar mer våra frikyrkors gudtjänster eller i alla fall missionskyrkan som egentligen är den enda jag besökt på riktigt.

Musiken, den klassiska, är en vardag. I stort sett i varje familj är det säkert någon som spelar/har spelat i någon orkester. Idag hörde jag någonting av Mozart i högtalarna på skolgården. Jag har inte på flera år varit på så många konserter och upptädanden som under tiden här och dessutom gratis det mesta. Inte Serrat förstås.

Teaterkonsten påminner om min barndom i Finland där teater var (är?) en del av folkets kultur. Här i stan finns det mnst en föreställning i veckan.

Folk pratar högt. Antagligen är alla hörselskadade pga av allt trummande och tutande och smällande på gatorna.
Det intressanta är att trots den väldigt höga ljudnivån tystnar folk ögonblickligen och fullständigt när en teaterföreställning eller konsert börjar.

Arbetslösheten är mycket hög just nu men den har inte ändrat på människornas mat-och cafevanor. Barerna är ju spanjorernas vardagsrum sägs det och det stämmer. Man träffas där för att spela kort och andra spel, titta på fotboll, prata politik eller bara ses en stund.
Och utanför nästan varje affär och kyrka finns tiggare. På kvällen är det alltid några som letar efter mat i sopcontainerna.

Det städas väldigt mycket här. Trottoarerna tvättas med doftande medel. Varannan dag kommer Maria och städar minutiöst allt i trappan i vårt hus och utanför Men sen finns det platser mitt i stan som aldrig städas, som ser ut som minisoptippar som också gärna blir platser där man rastar hundar. Just det där att plocka upp hundbajset har inte slagit genom även om det finns påsar att köpa.

Där vi bor är vi ett par minuter från havet och från affärsgatorna men också från det riktiga landet med apelsinbönder och en fantastisk växtlighet och tystnad. Ofta på morgnarna hör man hästhovar klappra på gatan nedanför och då är det ingen lyxryttare utan en bonde i vagn och häst med en extra häst bredvid eller bakom ( som i Island) plus en hund.

Spanjoren är ..... det är lika befängt som att säga hur skåningarna är. Människor här som på andra ställen är individer och påverkade av sina traditioner och sitt klimat. I vilket fall är det enkelt att leva här, som utlänning åtminstone.