anneliviberg

Jag växte upp i ett land där allt från texten i mjölpåsar till gatuskyltar stod på två språk fast ett av språken var dominerande på olika delar av landet. Nu lever jag igen mitt i tvåspråkighet eller enspråkighet eftersom ett av språken, valenciana dominerar fullständigt. Officiella skyltar som den här som beskriver den första flygaren i Spanien står också på riktig spanska eller kastilianska som det heter. Skillnaden mellan min barndoms språk och nu är att jag i mitt första hemland kunde förstå de båda språken och här förstår jag inget av dem eller vet inte vad det är av språken folk talar.

I vilket fall hade jag ett samtal med min granne med hunden i hissen igår:
Jag: Vad heter? ( Jag klappar hunden)
Grannen: Granela
Jag: Baby?
Grannen: No, dos anos ( Hur skriver man det där konstiga n med våg över? )
Jag: Oh, dos anos!
Grannen: Bueno
Jag: ( med viss tvekan med tanke på det där ordet som finns i tandborstpaketet) Mucho suave.
Grannen: Si, suave
Sen gick vi till var sin dörr och sa adios.