anneliviberg

Någon gång efter två på eftermiddagen tystnar staden. De flesta affärerna stänger. Människorna försvinner från gatorna. Man hör skrammel av porslin och bestick från restauranger och hemmen. Det ligger en tyst tristess över staden, som Alvesta en söndageftermiddag.
Klockan fyra, fem börjar livet igen. Man kan höra hur affärerna drar upp sina metalldörrar, folk börjar komma till uteseveringarna för sitt eftermiddagskaffe och klockan fem när barnen slutar skolan, ett tag innan mörkret kommer ( det blir mörkt vid sextiden ) är det riktigt livligt. Lekparkerna fylls av mindre barn och deras föräldrar, affärerna har sina kunder, brödbutikerna sitt färska doftande bröd. Siestan är över.