anneliviberg

För det första är det mycket för näsan. Fortfarande tvättar affärsägarna sina delar av trottoarerna med starkt doftande tvättmedel, ros, lavendel, i bästa fall såpa. Detta blandat med då och då återkommande avloppslukt. Sedan går jag förbi cafeterian med underbar doft av kaffe, rostat bröd. Därefter bageriet med doft av nybakat bröd och en skvätt bensinlukt.
För öronen bjuds bland annat den eviga trafiken, tutande bilar, gatuarbeten, hammarslag från husrenoveringar, skällande hundar och förstås alla dessa människor som samtalar med röstnivå som överröstar alla andra ljud. När jag kommer till havet hör jag det lugnande bruset av stilla vågor.
Ögonen har mer än nog av intryck. Havet och horisonten, fiskebåtarna långt borta. Allla dessa människor som man kan fantisera liv till. De vackra husen och de fula husen. Den blå himlen och den grå himlen.
Nu sätter jag mig på en uteservering med en kopp riktigt gott kaffe. Jag skulle också kunna beställa rostat färskt bröd med smör och marmelad och färskpressad juice av ortens apelsinen för att glädja mitt smaksinne men det gör jag inte den här gången.
När jag går hem känner jag den snälla ljumma vinden mot ansiktet. Mina fotsulor älskar de släta stengatorna. En och en annan hund som stryker sig mot benen får man på köpet.