anneliviberg

Konstigt omärkligt flöt semesterfirarkänslan över till en vardag här.  Dagsrytmen blev plötsligt spansk. Siestan har sin plats liksom förmiddagskaffet ute och de sena kvällarna med den sena middagen. Ätandet blev bättre. Lunch och middag varje dag och inte så mycket emellan. Dagarna innehåller vanliga saker som städning och matlagning och någon sorts arbete, för min del skrivande och studier. Staden har mycket kulturliv och annat vilket vi inte riktigt greppat än. Fortfarande varje dag kan jag göra nya betraktelser av händelser som pågår. Den trygga underbara anonymiteten från mina morgonpromenader har förvandlats till att möta samma människor och människor som man känner till.
Här har jag alltid tid. Det tycks också spanjorerna ha. Alltid kan man sitta en tag på ett cafe och samtala med vänner och bekanta.