anneliviberg

Varenda morgon under den här veckan har vi blivit väckta av 21 skott. Det hör till festveckan. Dessutom har jag sett och hört otaliga fyrverkerier. I morse, väldigt tidigt i morse, firade man jungfruns färd mot havet vid varje gathörn med ett fyrverkeri, båtarna som hade samlats hade varsitt fyrverkeri och förstås ett jättestort på stranden. Så här har det nu varit i veckor men nu ska det vara över eller inte helt. Dagens procession där jungfrun ska tillbaka till sin slottskyrka är flyttad till nästa söndag. Det har regnat idag och trapporna upp till berget är hala.
Skillnaden mellan svenska fester och här är bland annat att man nästan aldrig ser några berusade människor. Dricker gör människorna här hela tiden men tydligen inte en fylla som mål.  Igår var det till exempel ett stort disko både inomhus och utomhus och därifrån kom det direkt ungdomar till morgonens strandmässa. De såg trötta men nyktra ut.
En skillnad  är också mängden med folk i olika åldrar som deltar i denna blandning av religiösa och världsliga tillställningar.
Nu börjar vår sista hela vecka här. Det enkla livet går mot sitt slut. Jag inser att jag måste börja packa mina tillhörigheter. Allt ska ju in i bilen igen. Några vulkaner ska inte hindra vår hemresa på vägarna.
Jag har försökt summera vad jag har lärt mig om människornas vardag men än så länge är allt i en enda röra i huvudet. Så småningom blir det någon sorts redogörelse. Det har i alla fall varit en stor skillnad att leva så här jämfört med vanliga semestrar.
Just nu blommar apelsinträden men bär också frukt. De söta billiga apelsinerna med mycket tunnt skal kommer jag att sakna.